En svensk tiger.

Val ute ur de kaotiska kvarteren i centrala Jaipur avnjot vi en fyra timmar lang bilresa rakt ut till the middle of nowhere for att skada tigrar i Ranthambhore National Park. Vicky holl oss vaken med forelasningar om det senaste skvallret fran Bollywood eftersom vi alla hade uppskattat gardagens romantiska komedi. Raol var en karaktar man sent glommer (tank en porrigare, sliskigare Ricky Martin typ).

Pa kvallen innan safarin passade vi pa att besoka ett fort fran 1300-talet belaget i national parken. Vi later bilderna tala for sig sjalva. Nice!

Gamle Svarten har hittat nagra smaskiga lov

De tre vannerna och utsikten

Fan vad 80-tal

Nogot somndruckna vaknade vi morgonen darpa redo for en blodig face-off med djungelns konung (nej, inte lejonet). Klockan 05:30 tog vi plats i en buss som fick Delhis mopedtaxis att verka bekvama i jamforelse for att tillsammans med en skara indiska turister och tva britter bege oss ut pa vart livs stapats. Not.

Tre timmar senare var det narmaste en tiger vi kommit nagra losa hundar som sprang runt utanfor vart hotell. Allt hopp att fa se den maktiga besten verkade ute. Lars hade somnat, Fabian gnallde och Erik satt med nogot svart i blicken och muttrade forbannelser over denna hutlost kostsamma turistfalla. Pa vag tillbaka hade vi stannat mitt ute pa slatten pga en inkontinent indisk farbror. De tre vannerna gick ut for att stracka pa sig lite och helt plotsligt hojde Fabian armen och pekade in bland traden. "Kolla dar!!" Det tog en halv sekund innan vi forstod att vi nu stod oga mot oga med en livs levande bengalisk tiger. Ytterligare en halv sekund senare hade skogens skuggor slukat den. Ett vral i fjarran var det enda som bekraftade att valnaden som swischade forbi faktiskt var en tiger. Lyckan var fullstandig.

-Erik