Sista dagen i India-land. Man kan val sammanfatta med att det har varit allt jag trodde det skulle vara och lite till. Indien ar inte som Sverige (och kommer nog aldrig att bli det heller tack och lov) for att summera i en mening.
Alla tycker dock att det passar bra att fly landet nu. Den sista veckan har frustrationen over det eviga hustladet och att ingenting nagonsin fungerar som det ska blivit oss overmaktig. Frasen "fitt-Indien!!!" har horts eka mellan de forfallana fasaderna orovackande ofta och vi har utvecklat en onaturlig relation till den vasterlandska skrapmatskulturen. One bangh-lass for the road... we're outta here.
Bonden i den lilla byn Sanchi som under tva dagar oavbrutet vaktade arets nyskordade vete fran de utsvultna by-korna tills hans familj hunnit forpacka allt i sackar kommer jag aldrig att glomma. Sanchi ligger i delstaten Madhya Pradesh dar 40% av alla familjer konsumerar for mindre an 50 SEK/manad (en fjardedel av FNs fattigdomsgrans). Da fattar man skillnaden en hungrig ko kan gora. Blodigt javla allvar med andra ord. Peace.
fredag 23 mars 2007
måndag 19 mars 2007
Sista veckan med gangan
Sa var det da dags for den sista veckan har i Indien. Pa lordag bar det av mot Kina som iaf for mig alltid varit det stora malet med resan. Jag kan knappt barga mig. Flyget till Bejing avgar fran Delhi vilket kanns lite som att cirkeln blir sluten eftersom det var dit vi anlande som alla minns. Alltsa ska det bli intressant att se hur vi kommer att uppleva staden nu, efter en manads hardande och lidande (och lite avkoppling) i resten av Indien. For att vara pa sakra sidan och vila upp oss beslot vi for en tripp ut pa landet, till byn Sanchi dar det endast bor ca 6000 invanare. Innan vi kom hit till Sanchi ska jag beratta vad som hant sedan Bangalore.
Efter Bangalore tog vi oss tillbaka till Mumbai som vi atersag med blandade kanslor. Vi forfarades aterigen over hur ofantligt stor staden ar men vi fick samtidigt se lite andra delar av staden som vi missade sist. Tex tyckte jag mycket om de gamla delarna med kolonialarkitektur. Dessutom tog vi tillfallet i akt och tittade pa filmen 300 pa bio. Man kan sammanfatta den med ordet testosteron, pa ett positivt satt. Vidare akte vi till Juhu beach, som enligt var guidebok ska vara stekarnas tillhall i Mumbai... stallet dar bollywoodstjarnor trangs med rajputer och maharadjor. Tja, det var en strand, och i omradet omkring fanns nagra markesbutiker (Nike, Reebok etc) men det var inte mer stek an sa.
Besvikna akte vi tillbaka till centrum av staden med taxi. Taxiresan tog ca 1,5 timma och ofta stod vi still i bilkoer, allt medan man svettades som i en finsk bastu. Efter vi klivit av taxin led vi av kraftig vatskebrist och tillraga pa allt hade vi blivigt halvt ihjal gasade av alla fororeningar. For att inte stryka med tvingades vi soka upp ett kafe med AC. Det tog ca 1,5 timmar ytterligare av promenerande och letande for att hitta ett. Man var latt apatisk nar vi tillsist hasade sig in i Barista cafe. Prisa AC:n.
I Mumbai borjade vi ocksa kanna att det var dags att fly storstaden for lite lantliv. Saledes tog vi nattaget ut till Sanchi dar vi som sagt befinner oss nu. Tagresan var ett kapitel for sig, da taget var helt overfullt vilket provocerad fram hogljudda konflikter mellan indier som bokat plats och dom som inte gjort det men satt pa det uppbokade platserna. Man vaknade mer an en gang av dessa dispyter och ibland fick man tom en indier upp i sin brits som gjorde sitt basta att sova pa de fa decimetrarna som var over. Allt till det monotona ljudet av teforsaljare som hela tiden passerar och gastar "Chai!!!"
Vi kom fram hursomhelst och nog ar det mindre folk har. Efter att ha sett Buddishtstuporna som ar den stora turistattraktionen i kvarteret(ar ett Varldsarv) och cyklat nagra hundra meter for att sedan fa punktering drog vi slutsatsen att vi gjort allt som finns har att gora. Imorgon aker vi darfor till Delhi och det sista eldprovet.
Forovrigt har Erik uttryckt oro att vi inte kommer kunna blogga i Kina da vissa blogsidor (oklart om denna ar inkluderad) ar blockerade av myndigheterna. Isf for vi hitta nagon losning.
-fabian
Efter Bangalore tog vi oss tillbaka till Mumbai som vi atersag med blandade kanslor. Vi forfarades aterigen over hur ofantligt stor staden ar men vi fick samtidigt se lite andra delar av staden som vi missade sist. Tex tyckte jag mycket om de gamla delarna med kolonialarkitektur. Dessutom tog vi tillfallet i akt och tittade pa filmen 300 pa bio. Man kan sammanfatta den med ordet testosteron, pa ett positivt satt. Vidare akte vi till Juhu beach, som enligt var guidebok ska vara stekarnas tillhall i Mumbai... stallet dar bollywoodstjarnor trangs med rajputer och maharadjor. Tja, det var en strand, och i omradet omkring fanns nagra markesbutiker (Nike, Reebok etc) men det var inte mer stek an sa.
Besvikna akte vi tillbaka till centrum av staden med taxi. Taxiresan tog ca 1,5 timma och ofta stod vi still i bilkoer, allt medan man svettades som i en finsk bastu. Efter vi klivit av taxin led vi av kraftig vatskebrist och tillraga pa allt hade vi blivigt halvt ihjal gasade av alla fororeningar. For att inte stryka med tvingades vi soka upp ett kafe med AC. Det tog ca 1,5 timmar ytterligare av promenerande och letande for att hitta ett. Man var latt apatisk nar vi tillsist hasade sig in i Barista cafe. Prisa AC:n.
I Mumbai borjade vi ocksa kanna att det var dags att fly storstaden for lite lantliv. Saledes tog vi nattaget ut till Sanchi dar vi som sagt befinner oss nu. Tagresan var ett kapitel for sig, da taget var helt overfullt vilket provocerad fram hogljudda konflikter mellan indier som bokat plats och dom som inte gjort det men satt pa det uppbokade platserna. Man vaknade mer an en gang av dessa dispyter och ibland fick man tom en indier upp i sin brits som gjorde sitt basta att sova pa de fa decimetrarna som var over. Allt till det monotona ljudet av teforsaljare som hela tiden passerar och gastar "Chai!!!"
Vi kom fram hursomhelst och nog ar det mindre folk har. Efter att ha sett Buddishtstuporna som ar den stora turistattraktionen i kvarteret(ar ett Varldsarv) och cyklat nagra hundra meter for att sedan fa punktering drog vi slutsatsen att vi gjort allt som finns har att gora. Imorgon aker vi darfor till Delhi och det sista eldprovet.
Forovrigt har Erik uttryckt oro att vi inte kommer kunna blogga i Kina da vissa blogsidor (oklart om denna ar inkluderad) ar blockerade av myndigheterna. Isf for vi hitta nagon losning.
-fabian
fredag 16 mars 2007
Svara ar i Bangalore.
Nee... inte riktigt, men det ar for varmt for battre rim. Sedan sistens har vi besokt Bangalore, centrum for det ekonomiska undret Indien. Vi vantade oss en varldsmetropol och vi fick en... ja, de har en bit kvar. Vissa gator var vasterlandska sa det forslog, med McD, Pizza Hut, Levi's etc. Vi har till och med handlat i en mataffar med utsatta priser pa varorna som man faktiskt ocksa kunde ga in i. En favorit var rikshaw-foraren som pumpade upp priset med 100% med motiveringen att ha maste ha cash for att muta polisen eftersom han tankte kora mot trafiken pa en enkelriktad gata. Att aka mot trafiken pa en liten trehjuling i centrala bangalore under rush hour... det ar en grej man bara gor en gang. Jag var radd.
Men det mesta av stan var kaos-indien som vanligt. Nu ska vi pa bio. Imorn ska vi ut pa landet forhoppningsvis, kanske tom cykla lite.
Peace.
-Erik
Men det mesta av stan var kaos-indien som vanligt. Nu ska vi pa bio. Imorn ska vi ut pa landet forhoppningsvis, kanske tom cykla lite.
Peace.
-Erik
lördag 10 mars 2007
Bilder
Det har varit lite bildtorka pa sista tiden men nu ska vi rada bot pa det.
Livet pa Sleeper Class vagnarna, Goa-Kerala
Typiska kvarter i Fort Cochin, gamla respektive nya delar
Kryddor i overflod
Trafikolycka i Allapey 
Lars angrar att han gick hit for att kopa sitt vatten
Livet i Kerala Back Waters
Livet pa Sleeper Class vagnarna, Goa-Kerala
Typiska kvarter i Fort Cochin, gamla respektive nya delar
Sovietromantik
Kryddor i overflod
Fredagskvall, Dans, Cochin, Kerala, Indien, 2007...
Trafikolycka i Allapey
Lars angrar att han gick hit for att kopa sitt vatten
Livet i Kerala Back Waters
-Fabian
Som sma kungar
Efter var vistelse i Fort Kochin gav vi oss ivag till Allappey for att uppleva vart huvudskal for resan till Kerala, en rundtur pa floderna i backwaters. Bokning hade vi fixat tidigare men vi visste anda inte sa mycket om vad som vantade oss. Ett dygns fard med mat som ingick det var i princip allt jag visste. Darfor fick vi en chock nar vi sag baten. Jag visste inte vad jag hade vantat mig men den har var stor. Den var fin. Vi hade sovrum, vi hade badrum, vi hade ett oppet "vardagsrum" dar man avnjot utsikten och vi hade tre indier. Tva som skotte baten och en som laga mat till oss. Lunch, middag och frukost.
Jag skulle vilja pasta att det har var det basta vi gjort pa resan. Det var varmt och soligt (som alltid) och man kunde slappna av totalt. Det fanns inget att gora och man ville inte gora nagot. Vi tuffa runt och bara njot. Vi fick hur mycket mat som helst och den var hur god som helst. Landskapet runt omkring var...vackert helt enkelt. Palmer overallt, gronska overallt. Priset? 300 kr per skalle... Det ar nar man far sana upplevelser far sana pengar som man verkligen uppskattar Indien.
Att idag intrada i stadslivet igen kandes inte kul alls, sarskilt inte har i Allappey dar det verkligen inte finns nagot att gora. Darfor kanns det bra att imorrn ta nattaget till Bangalore, som ska vara Indiens mest utvecklade stad. Staden ska dessutom ha ett riktigt uteliv. Efter misslyckandena i Goa haller vi tummarna.
- Lars
Jag skulle vilja pasta att det har var det basta vi gjort pa resan. Det var varmt och soligt (som alltid) och man kunde slappna av totalt. Det fanns inget att gora och man ville inte gora nagot. Vi tuffa runt och bara njot. Vi fick hur mycket mat som helst och den var hur god som helst. Landskapet runt omkring var...vackert helt enkelt. Palmer overallt, gronska overallt. Priset? 300 kr per skalle... Det ar nar man far sana upplevelser far sana pengar som man verkligen uppskattar Indien.
Att idag intrada i stadslivet igen kandes inte kul alls, sarskilt inte har i Allappey dar det verkligen inte finns nagot att gora. Darfor kanns det bra att imorrn ta nattaget till Bangalore, som ska vara Indiens mest utvecklade stad. Staden ska dessutom ha ett riktigt uteliv. Efter misslyckandena i Goa haller vi tummarna.
- Lars
Fort Kochin
Fran Anjuna begav vi oss soderut och anlande till Kochin, en stad som ar spridd bade pa fastlandet och nagra sma oar. Vi bodde pa Fort Kochin, en o dar portugiserna satt tydliga avtryck sedan sitt styrande av regionen. Det var sma korta vita hus, sma smala gator och inte sa mycket folk. Tokmysigt. Vi spatsera runt, vi testade att fiska pa gammalt Kochiskt vis med en gigantisk hov som man hojde och sankte med hjalp av rep i en havanordning och hade det allmant trevligt.
Sedan anlande manniskobomben fran USA, Queen Mary II. Detta fartyg spridde en enorm mangd pensionerade amerikaner over den lilla on som storde lungnet. Nar vi gav oss ivag till de judiska kvarteren for att kolla in synagogan hamnade vi mitt ibland deras guidade grupper.
Jobbigt for oss och turligt for de affarsinnade indierna lag synagogan langst in pa en smal liten gata vid en atervandsgrand. Gatan ditt var darfor kantad med souveniraffar efter souveniraffar som man var tvungen att passera. For forsta gangen nagonsin i Indien blev vi dock markligt oupassade. Indierna raknade ganska snabbt ut oss som en kopstark malgrupp och gav sig istallet pa de stora mannen fran Virginia och Kansas som inte sag helt glada ut vid narmandena.
Val framme vid synagogan visade det sig dock att Erik och jag i vara t-shirts var for oanstandigt kladda for helgedomen sa det var Fabian som fick folja med jankarna in. Efter ett snabbt besok kunde han dock konstatera att vi inte hade missat mycket alls. Jag antar att aven amerikanarna kande sig lurade, som fick vanta pa att gruppen innan skulle bli klara och darmed ansattes hart av forsaljarna.
Kvallen spenderades at att, hart inpackade med en massa andra turister, njuta av en gammal indisk dans fran Kerala. Man fick forst se hur de sminkade sig riktigt grundligt och sedan fick vi en introduktion till dansen. Vi skulle fa se dansarna agera ut en gammal indisk legend, en klassisk saga med en ansatt by, en ondskefull demon och en riktig karlakarl till hjalte.
Det speciella med den har dansen var att det var som ett eget sprak, alla dansteg de gjorde betydde nagot. Detta gjorde att det inte paminde om nagot vi sett tidigare men det var inte sarskilt publiktvanligt heller. Vi fick berattat for oss att dansarna studerade i 6 ar for att beharska dansen och man forstod varfor. Det var extremt massa snabba rorelser, sarskilt med handerna och huvudet. Vi som inte forstod nagonting tyckte det kandes valdigt repetivt efter ett tag och tankte att 10 minuter hade rackt men forestallningen holl pa in i det oandliga. Demonen dog dock till slut och vi var en erfarenhet rikare angaende indisk kultur.
Dagen efter sag vi Queen Mary II, formodligen fullastad med en massa nytt krimskrams, segla ivag langs horisonten och vi sjalva gav oss ivag mot varan egen battur, i Backwaters.
- Lars
Sedan anlande manniskobomben fran USA, Queen Mary II. Detta fartyg spridde en enorm mangd pensionerade amerikaner over den lilla on som storde lungnet. Nar vi gav oss ivag till de judiska kvarteren for att kolla in synagogan hamnade vi mitt ibland deras guidade grupper.
Jobbigt for oss och turligt for de affarsinnade indierna lag synagogan langst in pa en smal liten gata vid en atervandsgrand. Gatan ditt var darfor kantad med souveniraffar efter souveniraffar som man var tvungen att passera. For forsta gangen nagonsin i Indien blev vi dock markligt oupassade. Indierna raknade ganska snabbt ut oss som en kopstark malgrupp och gav sig istallet pa de stora mannen fran Virginia och Kansas som inte sag helt glada ut vid narmandena.
Val framme vid synagogan visade det sig dock att Erik och jag i vara t-shirts var for oanstandigt kladda for helgedomen sa det var Fabian som fick folja med jankarna in. Efter ett snabbt besok kunde han dock konstatera att vi inte hade missat mycket alls. Jag antar att aven amerikanarna kande sig lurade, som fick vanta pa att gruppen innan skulle bli klara och darmed ansattes hart av forsaljarna.
Kvallen spenderades at att, hart inpackade med en massa andra turister, njuta av en gammal indisk dans fran Kerala. Man fick forst se hur de sminkade sig riktigt grundligt och sedan fick vi en introduktion till dansen. Vi skulle fa se dansarna agera ut en gammal indisk legend, en klassisk saga med en ansatt by, en ondskefull demon och en riktig karlakarl till hjalte.
Det speciella med den har dansen var att det var som ett eget sprak, alla dansteg de gjorde betydde nagot. Detta gjorde att det inte paminde om nagot vi sett tidigare men det var inte sarskilt publiktvanligt heller. Vi fick berattat for oss att dansarna studerade i 6 ar for att beharska dansen och man forstod varfor. Det var extremt massa snabba rorelser, sarskilt med handerna och huvudet. Vi som inte forstod nagonting tyckte det kandes valdigt repetivt efter ett tag och tankte att 10 minuter hade rackt men forestallningen holl pa in i det oandliga. Demonen dog dock till slut och vi var en erfarenhet rikare angaende indisk kultur.
Dagen efter sag vi Queen Mary II, formodligen fullastad med en massa nytt krimskrams, segla ivag langs horisonten och vi sjalva gav oss ivag mot varan egen battur, i Backwaters.
- Lars
tisdag 6 mars 2007
Night out.
"Rocky beach here, sandy beach five minutes that way." sa hotellagaren och pekade. Efter att ha lamnat Arambol drog vi soderut, till Anjuna beach, goa-trancens forlovade land. Vi anlande i tron att upptacka en strand fullproppad med rodbranda brittiska charter-turister och stora nattklubbskomplex. En bild som inte riktigt stamde overens med verkligheten. De forsta som moter oss pa vagen till stranden ar en grupp krigsmalade indier som under glada rop rusar mot oss med pasar innehallade pulver i alla tankbara farger. Med nod och nappe underviker vi att forvandlas till ett godtyckligt post-modernistiskt konstverk.
Det visar sig att vi har anlant mitt under vad som diffust beskrivs som "festival of colours." Kort sagt ar alla barer fulla av packade indier med hela kroppen insmord i gult, lila, gront... och alla andra farger. Erik stallde upp pa lite fargkastning, tre duschar senare ar min mage fortfarande gron.
Overlag ar Anjuna fulare och mer exploaterat an Arambol, och forst igar kvall (efter en taxiresa, lite bergsklattring och en desperat marsch over ett falt befolkat av en arg tjur.) hittade vi ett stalle med hyffsat mycket folk och med den karakteristiska trancen pumpandes ur hogtalarna.
Kvallen var ung, sa vi bestallde in varsin ol i baren for att sedan bege oss ner pa dansgolvet och skaka vara lurviga. Trodde vi.
Halvvags in i olen ropar DJn ut: "Thank you!" i hogtalarna, musiken dor och en liten indier springer fram och borjar montera ner hans utrustning. Lokalen toms pa folk. Klockan var nu 22:30. Amazing. Snuvade pa konfekten ger vi upp och aker tillbaka till hotellet glada over morgondagens resa till Cochin, Kerala. Pa aterseende.
-Erik
Det visar sig att vi har anlant mitt under vad som diffust beskrivs som "festival of colours." Kort sagt ar alla barer fulla av packade indier med hela kroppen insmord i gult, lila, gront... och alla andra farger. Erik stallde upp pa lite fargkastning, tre duschar senare ar min mage fortfarande gron.
Overlag ar Anjuna fulare och mer exploaterat an Arambol, och forst igar kvall (efter en taxiresa, lite bergsklattring och en desperat marsch over ett falt befolkat av en arg tjur.) hittade vi ett stalle med hyffsat mycket folk och med den karakteristiska trancen pumpandes ur hogtalarna.
Kvallen var ung, sa vi bestallde in varsin ol i baren for att sedan bege oss ner pa dansgolvet och skaka vara lurviga. Trodde vi.
Halvvags in i olen ropar DJn ut: "Thank you!" i hogtalarna, musiken dor och en liten indier springer fram och borjar montera ner hans utrustning. Lokalen toms pa folk. Klockan var nu 22:30. Amazing. Snuvade pa konfekten ger vi upp och aker tillbaka till hotellet glada over morgondagens resa till Cochin, Kerala. Pa aterseende.
-Erik
torsdag 1 mars 2007
The Arambol Experience
Sasongen ror sig mot sitt slut och tom de overvintrade hippie-pojkarna (som utgor majoriteten av befolkningen har i Arambol) borjar rora sig hemat. Snart kommer monsunen och spolar bort Lala-land, for en tid iaf. Ingen mer psykedelisk live-trance, Ingen manskens Tai Chi, inga diabolos och inga mer flower staffs. Ingen mer kristall-healing, ingen mangnetterapi, inga mer ayrveda medeciner och ingen mer yoga. Ingen av oss ar sarskillt inne pa new-age etc men det ar anda ett skont stalle tycker alla.
En dag ser ut ungefar sahar:
9:00: Man vaknar svettig i rummet och inser att man inte har sovit sa bra som man borde. Var det pga den underdimensionerade takflakten eller radslan for att en kackerlacka skulle ha undsluppit foregaende kvalls utrensning och bosatt sig pa din panna?
10:00: Alla har i tur och ordning orkat upp ur sangen och tagit sig igenom "The Killing Fields" (Palmskogen/soptippen pa vagen till stranden. Fallande kokosnotter orsakar flera dodsfall varje sasong, sa en viss forsiktighet ar att iakta.)
11:00: Stord av mannen med fiolen, coverbandet som forsoker lara sig T.N.T med AC/DC for fjarde dagen i rad, sallskapliga hundar eller irriterande sarong/hasch-forsaljare tar man sig ett dopp i det bla. Man konstaterar att det ar salt, varmt och att vagorna lampar sig utmarkt for lite bodysurfing.
Sedan foljer lunch, mer strand, middag, och dagen avslutas allt som oftast med en B-actionrulle pa Blue Sea Horse.
Re-la-la-laxa
Ovan illustreras hur laid-back stamningen ar; vi har intagit lunch pa en strandrestaurang och sedan blivit kvar dar i skuggan av vart parasoll nagra timmar pga solens obarmhartiga stralar under timmarna mitt pa dagen. Nar vi efter cirka fyra timmar kanner for att betala och ga gar inte det for att ena halvan av personalen ar och kickar boll medan andra halvan har, som bilden visar, somnat. Jaja, historien fick ett lyckligt slut.
Om nagra dar drar vi till Anjuna for att lyssna pa lite goa och sedan blir det Kerala, med en demokratiskt vald kommunistisk regering. Ska bli intressant.
-Erik
En dag ser ut ungefar sahar:
9:00: Man vaknar svettig i rummet och inser att man inte har sovit sa bra som man borde. Var det pga den underdimensionerade takflakten eller radslan for att en kackerlacka skulle ha undsluppit foregaende kvalls utrensning och bosatt sig pa din panna?
10:00: Alla har i tur och ordning orkat upp ur sangen och tagit sig igenom "The Killing Fields" (Palmskogen/soptippen pa vagen till stranden. Fallande kokosnotter orsakar flera dodsfall varje sasong, sa en viss forsiktighet ar att iakta.)
11:00: Stord av mannen med fiolen, coverbandet som forsoker lara sig T.N.T med AC/DC for fjarde dagen i rad, sallskapliga hundar eller irriterande sarong/hasch-forsaljare tar man sig ett dopp i det bla. Man konstaterar att det ar salt, varmt och att vagorna lampar sig utmarkt for lite bodysurfing.
Sedan foljer lunch, mer strand, middag, och dagen avslutas allt som oftast med en B-actionrulle pa Blue Sea Horse.
Re-la-la-laxa
Ovan illustreras hur laid-back stamningen ar; vi har intagit lunch pa en strandrestaurang och sedan blivit kvar dar i skuggan av vart parasoll nagra timmar pga solens obarmhartiga stralar under timmarna mitt pa dagen. Nar vi efter cirka fyra timmar kanner for att betala och ga gar inte det for att ena halvan av personalen ar och kickar boll medan andra halvan har, som bilden visar, somnat. Jaja, historien fick ett lyckligt slut.
Om nagra dar drar vi till Anjuna for att lyssna pa lite goa och sedan blir det Kerala, med en demokratiskt vald kommunistisk regering. Ska bli intressant.
-Erik
onsdag 28 februari 2007
Goa
Sedan vi anlende till Goa for ca en vecka sedan har vi tagit en semester fran bloggandet. Vi tanker lata bilder beratta om var vistelse har.
onsdag 21 februari 2007
Sikta mot stjarnorna
Under vart rundvandrande pa mumbais gator stotte vi pa en sarskilt sliskig, rodharig indier som erbjod oss en plats som statister i en bollywoodfilm. Nar vi slot upp med de andra forvirrade turisterna dagen efter utanfor mcdonalds visade det sig snart vara en reklamfilm. For seven up. Om cricket, den gamla kolonialsporten.
Vi togs allihop till mumbais storsta cricketarena for att starta vad som skulle kunna kallas "Det stora vantandet" Vi kom dit kring 9 tiden och akte hem vid sex. Under den tiden hade vi kanske 30 sec av inspelningstid. Men vi var vid hyfsat gott mod anda.
And the crowd goes wild
Vi skulle forestalla Australiens cricketlag och fick salunda hoppa i deras illgula dressar. Vi skulle fa stryck av den store indiske cricketsjarnan pa plats, Mahendra Singh Dhoni. Alla indier pa platys blev helt hispiga av hans medverkan, sarskilt de hundratals indier pa laktaren som agerade publik. Vi forstod inte den stora hetsen och tyckte mest han var lite lonnfet och fafang med hans dubbla stylister som knatade fram mellan tagningarna for att pyssla om honom. Enligt uppgift var han ett underbarn inom sporten som dessutom var valdigt kand for sitt har. Da kanske man fortjanar tva stylister.
Dhoni och den beromda bakdelen
Dagens hodpunkt var fraterniserandet med de andra turisterna. Var manlighet fick sig en torn av den ensamme tysken som rest runt i Thailand och Indien ensam sedan i september. Han hade dessutom traffat och rest runt med tva goteborskor. Vi ar sa avundsjuka.
Sedan har vi de tva stekarna fran Flen och de tre australiensare som standigt forsokte briljera med sin nationsport; cricket. Det var dessa personer som fick de mest framtradande rollerna i reklamen. Vi stod utplacerade i var sitt horn och hade till uppgift att stadigt folja bollen (den inbillade) med blicken. Detta var mycket viktigt!
Nu ska vi satta spratt pa de femhundra rupier vi arligt fortjanade idag.
-Lars
Erik: Sahar efter man har pitchat lite med gamle Dhoni kan jag ju saga att han ar i god form, men att det finns mer att ge. Vi kommer kora hardare pa fysen framover och ingen mer pepsi till fikat. (Jag var bollkalle nar producenterna och Dhoni hade lekstuga i pausen.)
Vi togs allihop till mumbais storsta cricketarena for att starta vad som skulle kunna kallas "Det stora vantandet" Vi kom dit kring 9 tiden och akte hem vid sex. Under den tiden hade vi kanske 30 sec av inspelningstid. Men vi var vid hyfsat gott mod anda.
And the crowd goes wild
Vi skulle forestalla Australiens cricketlag och fick salunda hoppa i deras illgula dressar. Vi skulle fa stryck av den store indiske cricketsjarnan pa plats, Mahendra Singh Dhoni. Alla indier pa platys blev helt hispiga av hans medverkan, sarskilt de hundratals indier pa laktaren som agerade publik. Vi forstod inte den stora hetsen och tyckte mest han var lite lonnfet och fafang med hans dubbla stylister som knatade fram mellan tagningarna for att pyssla om honom. Enligt uppgift var han ett underbarn inom sporten som dessutom var valdigt kand for sitt har. Da kanske man fortjanar tva stylister.
Dhoni och den beromda bakdelen
Dagens hodpunkt var fraterniserandet med de andra turisterna. Var manlighet fick sig en torn av den ensamme tysken som rest runt i Thailand och Indien ensam sedan i september. Han hade dessutom traffat och rest runt med tva goteborskor. Vi ar sa avundsjuka.
Sedan har vi de tva stekarna fran Flen och de tre australiensare som standigt forsokte briljera med sin nationsport; cricket. Det var dessa personer som fick de mest framtradande rollerna i reklamen. Vi stod utplacerade i var sitt horn och hade till uppgift att stadigt folja bollen (den inbillade) med blicken. Detta var mycket viktigt!
Nu ska vi satta spratt pa de femhundra rupier vi arligt fortjanade idag.
-Lars
Erik: Sahar efter man har pitchat lite med gamle Dhoni kan jag ju saga att han ar i god form, men att det finns mer att ge. Vi kommer kora hardare pa fysen framover och ingen mer pepsi till fikat. (Jag var bollkalle nar producenterna och Dhoni hade lekstuga i pausen.)
Orientexpressen
Nu ar vi antligen i Mumbai efter en lang tagresa. Vicky korde oss till stationen pa morgonen och lamnade oss pa egenhand... efter att han avkravt oss pa 10% av summan vi betalade till turistbyran i Delhi. Taget till Mumbai skulle egentligen kommit vid 8.40 men blev forsenat tva timmar. Val ombord pa taget inrattade vi oss pa vara britsar dar vi skulle komma att spendera de narmaste 22-24 timmarna. Vi delade utrymme med sex andra personer som sov i samma avdelning som oss, vi hade inte egna kupeer mao.
Tagresan va annars ratt sa seg till en borjan, man lag och forsokte tanka pa nagot samtidigt som en lirare gick forbi och ville salja chai, te, hela tiden. Och en annan jeppe som ville salja tomatsoppa forjaves.
Nar det blev morkt la man sig for att sova. Jag och Lars slocknade helt och vaknade forst morgonen darpa medans Erik verkade lida mer under natten. Alltsa kan man saga att jag blev nojd med farden i stort.
Nar vi kommit fram till Mumbai mottes vi for forsta gangen av riktig varme och fuktighet. Det drojde nagra minuter sen var man genomsvettig. Under sadana omstandigheter tog vi var packning (Erik och Lars bar pa ca 70-100l respektive medans jag har blott 35l) for att finna ett hotell i omradet Colaba. Vilket vi aldrig gjorde sa det fick bli att sova pa gatan nere vi hamnkvarteren.
Mumbai ar forovrigt en massiv stad. Att aka in fran dess utkanter till centralstationen tog sakert 50min. Har sag staden ut som Delih eller Jaipur dvs regelratta kakstader men val inne i centrum har staden en mer vasterlandsk karraktar med hoghus och shoppingcentrum och en trafik som tycks folja regler. Intrycken hittills ar saledes goda.
-fabian
Tagresan va annars ratt sa seg till en borjan, man lag och forsokte tanka pa nagot samtidigt som en lirare gick forbi och ville salja chai, te, hela tiden. Och en annan jeppe som ville salja tomatsoppa forjaves.
Nar det blev morkt la man sig for att sova. Jag och Lars slocknade helt och vaknade forst morgonen darpa medans Erik verkade lida mer under natten. Alltsa kan man saga att jag blev nojd med farden i stort.
Nar vi kommit fram till Mumbai mottes vi for forsta gangen av riktig varme och fuktighet. Det drojde nagra minuter sen var man genomsvettig. Under sadana omstandigheter tog vi var packning (Erik och Lars bar pa ca 70-100l respektive medans jag har blott 35l) for att finna ett hotell i omradet Colaba. Vilket vi aldrig gjorde sa det fick bli att sova pa gatan nere vi hamnkvarteren.
Mumbai ar forovrigt en massiv stad. Att aka in fran dess utkanter till centralstationen tog sakert 50min. Har sag staden ut som Delih eller Jaipur dvs regelratta kakstader men val inne i centrum har staden en mer vasterlandsk karraktar med hoghus och shoppingcentrum och en trafik som tycks folja regler. Intrycken hittills ar saledes goda.
-fabian
söndag 18 februari 2007
Indiska hamnden
Efter safarit bar det genast av mot var nya destination - Agra. Det skulle komma att bli en lang bilresa, den langsta hittills. Ca 6 timmar tog det totalt. Man kan kanske undra vadan denna tidslangd, asvtanden ar inte sa hiskeliga. Forklaringen finner man i att vagarna ar usla rent utsagt. En lang stracka var tex endast 1 m av vagen asfalt pa bredden sa nar det kom motande trafik fick man sakta ner och ge rum genom att svanga ut i oknen. Och moten kom det, ofta. Ibland var man bara cm fran att krocka.
Nagonstans mitt mellan nationalparken och Agra stannade vi for att ata. Redan har borjade Lars kanna sviterna av den indiska hamnden, dvs magsjuka. Han hade kraftig huvudvark med feber och sov foljdaktligen hela tiden. Det brukar han iofs annars ocksa.
Nagra timmar senare anlande vi till Avgrunden. Att komma till Agra var som att trada ner i helvetet. Det hade hunnit bli morkt sa man sag inte mycket av omgivningarna men vagarna var iaf tranga och langs med vagkanterna stod folk samlade kring ghettotunnor och andra brasor och tillbad ondskan. Smoggen lag tat sa ett tu tre hade vi alla huvudvark. Inte kandes det battre hellre nar Vicky med ett leende pa lapparna berattade att Agra va centrum for kriminalitet i Indien och att en japanslirare nagon manad innan hade blivit kindnappad (vi hade forovrigt sett en bild pa honom inne pa en turistbyra i Delihi, med texten Abducted). Angesten var stor med andra ord.
Efter en hard natt pa hotellet vaknade vi upp och konstaterade att Lars inte skulle kunna delta i dagens aventyr, att se den gamle Taj Mahal. Vi akte saledes dit utan honom. Tajen va forovrigt imponerande, superlativen racker helt enkelt inte till sa darfor besparar jag er vidare beskrivningar. Nar vi skulle lamna platsen fick jag ett intressant erbjudande. En gunstig herre insisterade pa att fa salja en av sina piskor. Det har var riktiga piskor som han glatt demonstrerade med stor entusiasm. Exakt vad jag skulle med en piska till hade han val inte tankt pa. Det bor kanske inte namnas att om vi hade haft plats i vara ryggsackar skulle vi latt ha kopt en.
Nu laddar vi infor nasta etapp, en 22 timmar lang tagresa till Mumbai. Staden ar ganska liten, ungefar 22 miljoner, sa det blir helt klart skont att koppla av fran all stadsstress vi utsatts for.
-fabian
Gamle apknugen
Apknugens palats
En svensk tiger.
Val ute ur de kaotiska kvarteren i centrala Jaipur avnjot vi en fyra timmar lang bilresa rakt ut till the middle of nowhere for att skada tigrar i Ranthambhore National Park. Vicky holl oss vaken med forelasningar om det senaste skvallret fran Bollywood eftersom vi alla hade uppskattat gardagens romantiska komedi. Raol var en karaktar man sent glommer (tank en porrigare, sliskigare Ricky Martin typ).
Gamle Svarten har hittat nagra smaskiga lov
De tre vannerna och utsikten
Fan vad 80-tal
Pa kvallen innan safarin passade vi pa att besoka ett fort fran 1300-talet belaget i national parken. Vi later bilderna tala for sig sjalva. Nice!
De tre vannerna och utsikten
Fan vad 80-tal
Nogot somndruckna vaknade vi morgonen darpa redo for en blodig face-off med djungelns konung (nej, inte lejonet). Klockan 05:30 tog vi plats i en buss som fick Delhis mopedtaxis att verka bekvama i jamforelse for att tillsammans med en skara indiska turister och tva britter bege oss ut pa vart livs stapats. Not.
Tre timmar senare var det narmaste en tiger vi kommit nagra losa hundar som sprang runt utanfor vart hotell. Allt hopp att fa se den maktiga besten verkade ute. Lars hade somnat, Fabian gnallde och Erik satt med nogot svart i blicken och muttrade forbannelser over denna hutlost kostsamma turistfalla. Pa vag tillbaka hade vi stannat mitt ute pa slatten pga en inkontinent indisk farbror. De tre vannerna gick ut for att stracka pa sig lite och helt plotsligt hojde Fabian armen och pekade in bland traden. "Kolla dar!!" Det tog en halv sekund innan vi forstod att vi nu stod oga mot oga med en livs levande bengalisk tiger. Ytterligare en halv sekund senare hade skogens skuggor slukat den. Ett vral i fjarran var det enda som bekraftade att valnaden som swischade forbi faktiskt var en tiger. Lyckan var fullstandig.
-Erik
torsdag 15 februari 2007
We are fat rich americans.
Vi har gjort det. Vi har brytit mot den enda oskriva lagen som backpacker. Vi har kopt en rundresa. Trycket fran Delhis bataljon av hustlers blevfor mycket och vi har nu hyrt en chauffor/barnvakt som matar oss Indien en sevardhet i taget. Vicky heter han (!) och han ar jattesoet. Vi har nu en veckans pre-paid bil, bensin, hotell och tigersafari att se fram emot.
Vickies talamod stalldes pa prov direkt da hans forsta uppgift blev att kora tva stycken gnalliga snorungar och en varldsvan globetrotter fran Delhi till Jaipur, en natt resa pa cirka fem timmar.
Dels har han visat oss uraldriga majestatiska palats men ocksa inte fullt sa majestatiska sweatshops med tillhorade butik. Det sistnamnda enbart pga shady businessdeals med vart resebolag, men han var snall och varnade oss for de manga varor av skiftande kvalite till overpriser vi skulle komma att utsattas for.
Ikvall ska alla fyra avnjuta en Bollywood-komedi. Go Vicky go!
-Erik
Vickies talamod stalldes pa prov direkt da hans forsta uppgift blev att kora tva stycken gnalliga snorungar och en varldsvan globetrotter fran Delhi till Jaipur, en natt resa pa cirka fem timmar.
Dels har han visat oss uraldriga majestatiska palats men ocksa inte fullt sa majestatiska sweatshops med tillhorade butik. Det sistnamnda enbart pga shady businessdeals med vart resebolag, men han var snall och varnade oss for de manga varor av skiftande kvalite till overpriser vi skulle komma att utsattas for.
Ikvall ska alla fyra avnjuta en Bollywood-komedi. Go Vicky go!
-Erik
Under maharadjans sol
Ursakta att vi inte har uppdaterat bloggen tidigare men det var svarare an vi trodde att hitta en dator som fungerar med den har bloggens magiska inloggningssystem. Nu sitter vi har dock, i Jaipur, Rajastahn i ett internetcafe tillsammans med en skara indier.
Forsta dagen vi kom hit, dvs for tva dagar sedan anlande vi till ett regningt Delhi 5 pa morgonen. Trotta och slitna efter en lang flygresa tog vi en taxi in till ett omrade Pahar Ganj som tydligen skulle ha helt ok hotell i Delhi. Givetvis visar det sig att en Bollywood skadis av rang hade konferans i stan (eller brollop, det var otydligt) sa alla hotell va uppbokade i hans ara. Detta skapade endel problem for oss men det lostes av en slug turistbyraman som lyckades boka in oss pa hans kusins hotell dar det givetvis fanns gott om rum.
Nar vi ville utforska staden stotte vi givetvis pa det okanda "hasslandet" dvs att man knappt hinner ga en meter pa gatorna utan att en "van" dyker upp och vill ge dig en bra deal pa nagot att kopa eller nagon tjanst, typ skjutsa dig till hans kusins hotell. Saledes fick vi ta os runt pa de sk rickshaws som stan myllrade av. For nagra fa kronor korde dom en runt i stan i vad som narmast kan beskrivas som en bergochdalbana. Kul!
Nagot man slas av ar hur mycket folk det finns; overallt, i vartenda gatuhorn star det massvis med folk som antingen sysslar med nagot eller bara star leja. Som en tumregel antar vi att alla jobb som utfors i Sverige av en person har minst tva kollegor har - i de flesta sma resturanger finns det tex minst fem kypare varav en jobbade och resten hade kafferep.
-Fabian
Forsta dagen vi kom hit, dvs for tva dagar sedan anlande vi till ett regningt Delhi 5 pa morgonen. Trotta och slitna efter en lang flygresa tog vi en taxi in till ett omrade Pahar Ganj som tydligen skulle ha helt ok hotell i Delhi. Givetvis visar det sig att en Bollywood skadis av rang hade konferans i stan (eller brollop, det var otydligt) sa alla hotell va uppbokade i hans ara. Detta skapade endel problem for oss men det lostes av en slug turistbyraman som lyckades boka in oss pa hans kusins hotell dar det givetvis fanns gott om rum.
Nar vi ville utforska staden stotte vi givetvis pa det okanda "hasslandet" dvs att man knappt hinner ga en meter pa gatorna utan att en "van" dyker upp och vill ge dig en bra deal pa nagot att kopa eller nagon tjanst, typ skjutsa dig till hans kusins hotell. Saledes fick vi ta os runt pa de sk rickshaws som stan myllrade av. For nagra fa kronor korde dom en runt i stan i vad som narmast kan beskrivas som en bergochdalbana. Kul!
Nagot man slas av ar hur mycket folk det finns; overallt, i vartenda gatuhorn star det massvis med folk som antingen sysslar med nagot eller bara star leja. Som en tumregel antar vi att alla jobb som utfors i Sverige av en person har minst tva kollegor har - i de flesta sma resturanger finns det tex minst fem kypare varav en jobbade och resten hade kafferep.
-Fabian
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)