Last call.

Sista dagen i India-land. Man kan val sammanfatta med att det har varit allt jag trodde det skulle vara och lite till. Indien ar inte som Sverige (och kommer nog aldrig att bli det heller tack och lov) for att summera i en mening.

Alla tycker dock att det passar bra att fly landet nu. Den sista veckan har frustrationen over det eviga hustladet och att ingenting nagonsin fungerar som det ska blivit oss overmaktig. Frasen "fitt-Indien!!!" har horts eka mellan de forfallana fasaderna orovackande ofta och vi har utvecklat en onaturlig relation till den vasterlandska skrapmatskulturen. One bangh-lass for the road... we're outta here.

Bonden i den lilla byn Sanchi som under tva dagar oavbrutet vaktade arets nyskordade vete fran de utsvultna by-korna tills hans familj hunnit forpacka allt i sackar kommer jag aldrig att glomma. Sanchi ligger i delstaten Madhya Pradesh dar 40% av alla familjer konsumerar for mindre an 50 SEK/manad (en fjardedel av FNs fattigdomsgrans). Da fattar man skillnaden en hungrig ko kan gora. Blodigt javla allvar med andra ord. Peace.