Efter safarit bar det genast av mot var nya destination - Agra. Det skulle komma att bli en lang bilresa, den langsta hittills. Ca 6 timmar tog det totalt. Man kan kanske undra vadan denna tidslangd, asvtanden ar inte sa hiskeliga. Forklaringen finner man i att vagarna ar usla rent utsagt. En lang stracka var tex endast 1 m av vagen asfalt pa bredden sa nar det kom motande trafik fick man sakta ner och ge rum genom att svanga ut i oknen. Och moten kom det, ofta. Ibland var man bara cm fran att krocka.
Nagonstans mitt mellan nationalparken och Agra stannade vi for att ata. Redan har borjade Lars kanna sviterna av den indiska hamnden, dvs magsjuka. Han hade kraftig huvudvark med feber och sov foljdaktligen hela tiden. Det brukar han iofs annars ocksa.
Nagra timmar senare anlande vi till Avgrunden. Att komma till Agra var som att trada ner i helvetet. Det hade hunnit bli morkt sa man sag inte mycket av omgivningarna men vagarna var iaf tranga och langs med vagkanterna stod folk samlade kring ghettotunnor och andra brasor och tillbad ondskan. Smoggen lag tat sa ett tu tre hade vi alla huvudvark. Inte kandes det battre hellre nar Vicky med ett leende pa lapparna berattade att Agra va centrum for kriminalitet i Indien och att en japanslirare nagon manad innan hade blivit kindnappad (vi hade forovrigt sett en bild pa honom inne pa en turistbyra i Delihi, med texten Abducted). Angesten var stor med andra ord.
Efter en hard natt pa hotellet vaknade vi upp och konstaterade att Lars inte skulle kunna delta i dagens aventyr, att se den gamle Taj Mahal. Vi akte saledes dit utan honom. Tajen va forovrigt imponerande, superlativen racker helt enkelt inte till sa darfor besparar jag er vidare beskrivningar. Nar vi skulle lamna platsen fick jag ett intressant erbjudande. En gunstig herre insisterade pa att fa salja en av sina piskor. Det har var riktiga piskor som han glatt demonstrerade med stor entusiasm. Exakt vad jag skulle med en piska till hade han val inte tankt pa. Det bor kanske inte namnas att om vi hade haft plats i vara ryggsackar skulle vi latt ha kopt en.
Nu laddar vi infor nasta etapp, en 22 timmar lang tagresa till Mumbai. Staden ar ganska liten, ungefar 22 miljoner, sa det blir helt klart skont att koppla av fran all stadsstress vi utsatts for.
-fabian
Gamle apknugen


2 kommentarer:
Hej Fabian och medresenärer! Tack för er resedagbok. Känns som riktiga fältrapporter online. Ni får verkligen uppleva mycket nu och det blir minnen för hela livet. Hoppas Lars mage är bättre, hälsa honom.
Här i Sydskåne är våren så smått på väg. Hela familjen hälsar.
Torbjörn, Fabians pappa
Mumbai säger ni...längsta äventyret vi varit på de senaste dagarna var en tur ut till Djursholm för att titta på storvillorna...spännande..nja, knappast i jämförelse..
Hoppas lasse-liten mycket mår bättre och gjort sig av med den indiska hämnden..Ta hand om lillebrorsan grabbar!
Kramar Anna
Skicka en kommentar